Att vänta, längta & ha tålamod

Hålla, där inne! Snart får vi äntligen träffa dig! Bild tagen i vecka 32 ♥

 

Ingen vågar prata om det men det är så oerhört många som varje dag tar första steget mot en utredning. En utredning som handlar om att du kanske inte kan få barn. En utredning som i slutändan leder till att du faktiskt blir förälder. På ett eller annat sätt…vägarna är nämligen många!

Vår resa började för över tre år sedan då vi ville skaffa barn och faktiskt började försöka. Men det gick liksom inte riktigt som vi ville och runt omkring oss födde våra vänner barn men det var inte vår tur, än! När var det vår tur då?! När du står mitt i allt detta och skickas på flertalet undersökningar och tar mängder av blodprover, genomsköljningar och såklart graviditetstest och allt ser riktigt bra ut och grav.testen borde bli positiva så är ändå allt negativt.

“Du skall se att det ordnar sig” “Slappna av, då löser det sig!”

JÄTTELÄTT! NOT!!

Om jag säger att du inte skall tänka på en rosa elefant så lovar jag dig att det är just vad du tänker på. Några få av våra vänner har vetat detta och genomgått resan med oss. De har funnits där vid vår sida och inte sagt att det löser sig utan bara lyssnat och stöttat. TACK! ♥ Måste väl säga att det är jag som har behövt det mest och älskade maken har varit ett enormt stöd.

Efter alla dessa negativa grav.tester blev vi slutligen remitterade till RMC i Malmö där man får göra IVF (provrörsbefruktning). Vi blev peppade att vi tillsammans skulle göra en unik resa för att få vårt första barn. Jag lärde mig hur jag skulle ta mina sprutor och medicinen köptes hem. Vecka 41 skulle vi åka till RMC för att äggutplock. Det enda vi nu väntade på var mensen…

….som uteblev. Två dagar över tiden valde jag att ta ett grav.test. Jag visste ju ändå att det skulle vara negativt. (Det har ju varit det i 2,5 år). Kissade, hoppade in i duschen och torkade mig. Tittade på stickan, konstaterade att det var 1 streck (negativt), vände bort blicken och i samma ögonblick kom jag på mig själv. Va fasen, det är ju två streck!!!! Jag är gravid, det är omöjligt!!!

Nu väntar vi alltså på vår lilla myra som har blivit till på en helt naturlig väg, vilket känns skönt. Vi är lyckligt lottade! Jag tror det var precis så som alla sa. Jag slappnade av men det var inget jag ville höra då, det var något jag behövde få komma på själv.

Anledningen till att jag berättar vår historia är för att du känner dig så oerhört ensam. Det är bara oss det är fel på! Men du är inte ensam, det finns så oerhört många som går samma väg som du!

Idag kan jag säga att denna resan har gjort mig starkare och vi som par har kommit varandra närmare. För alla går det inte lika bra som för oss, för andra gör det. Det är inte det viktigaste utan det viktigaste är att om du står i en liknande situation så vet du att du inte är ensam.

Ta hand om er!

Stora Kramar / Anna ♥